Hur varnar vi framtiden om det radioaktiva avfallet?

Slutförvaringen av det radioaktiva avfallet från landets kärnkraftverk ska vara säker för människor i minst 100 000 år – men hur ska vi varna framtida generationer om var det farliga avfallet finns? Kan vi ens föreställa oss en kommunikation med generationer hundratusentals år framåt i tiden? Frågan sysselsätter just nu internationella organisationer, forskare och till och med konstnärer. Har ord eller symboler störst chans att kunna föra fram budskapet? Vilka material överlever bäst över tid? Och vad kan vi lära oss av historiska försök att varna framtida generationer om farligheter, som exempelvis sarkofagernas förbannelser? Studio Anekdot djupdyker i slutförvaringens hisnande kommunikationsutmaningar.

Foto: Kajsa Göranson, Norstedts / Viktoria Davidsson.

Gäster i studion är Ola Wikander och Anna Storm. Ola Wikander är språk- och religionshistoriker vid Lunds universitet och författare till bland annat Ett hav i mäktig rörelse (Nordstedts, 2019). Han anlitades 2015 av Svenskt Kärnbränslehantering AB för att studera utmaningarna med att överföra information om slutförvar för radioaktivt avfall till framtida generationer. Anna Storm är professor i teknik och social förändring vid Institutionen för Tema vid Linköpings universitet. Hon har en bakgrund inom teknikhistoria och har även ägnat sig åt industrihistoria och industriellt kulturarv.