Stumfilmen

I början av 1920-talet stod svenskar som Mauritz Stiller och Greta Garbo i den internationella filmens rampljus. Det brukar kallas stumfilmens guldålder, den tid då Hollywood etablerade sig som filmbranschens absoluta mittpunkt – trots att filmmediet ännu saknade tal. Men stumfilmseran är både längre och mer global än vad som ofta lyfts fram. Den sträcker sig från sekelskiftet till andra världskriget. Inte bara USA och Europa utan också länder som Japan var tidigt starka filmproducenter. Under några dramatiska decennier skapades lejonparten av de tekniker, konventioner och traditioner som definierar filmmediet än idag.

Veckans gäst är Trond Lundemo, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet. Han är specialiserad på filmens teorihistoria och i synnerhet den franska, tyska och japanska filmen.

Här nedanför kan du titta på filmklipp som diskuteras i avsnittet – liksom några bonusklipp från stumfilmens tidiga historia, med Trond Lundemos kommentarer.

 

Hijosen no onna (Dragnätsflickan, 1933) av Ozu Yasujiro

I poddavsnittet kan du höra Trond Lundemo berätta om Ozu Yasujiros film Hijosen no onna, beskriva den stilbildande öppningsscenen och vad som gör denna film särskilt intressant i stumfilmshistorien. Diskussionen börjar vid 47:30. Lyssna via Play-knappen längst upp på sidan eller i Bildningspoddens kanal, där poddar finns.

 

Orochi (Ormen, 1925) av Futagawa Buntaro

Trond Lundemos kommentar: ”En sak som utmärker den japanska stumfilmen är tradition av benshis, de berättare som närvarade i salongen och både imiterade röster och tolkade filmens handling. Här ett rekonstruerat exempel på Futagawa Buntaros film Ormen från 1925″.

 

How It Feels to Be Run Over (1900) av Cecil Hepworth

Trond Lundemos kommentar: ”I den tidiga filmhistorien fascinerades betraktarna över den nya teknikens möjligheter. Filmens egenskaper som illusionsmedium hade minst lika stor attraktionskraft som innehållet i filmerna. I Cecil Hepworths film How It Feels to Be Run over från 1900 märks hur tekniska framsteg också associerades med fara. Med en tidig användning av vad vi idag kallar ett point of view-shot eller synvinkeltagning, gestaltas upplevelsen att bli överkörd av en bil, med en absurd avslutande text”.

 

Explosion of a Motor Car (1900) av Cecila Hepworth

Trond Lundemos kommentar: ”I ytterligare en kortfilm av Cecila Hepworth ser vi hur den tidiga filmens pionjärer uppfinner ett berättande vi tar för givet idag. Med så kallade transformationsklipp skapas illusionen av att bilen sprängs och människorna flyger i luften. Här finns också en tidig, spektakulär användning av rummet utanför bilden, när polisen blickar upp i skyn för att se vart människorna tog vägen. Återigen ser vi en tidig film som gestaltar modernitetens olyckor och teknikens faror.”