Lasse-Majas sexliv

Men Lasse-Maja skriver inte porr. I jämförelse med det mesta som skrevs vid samma tid är Lasse-Maja tydlig, men i jämförelse med idag är sexscenerna inte mycket att komma med. Självbiografin innehåller inga detaljer, inga nakna kroppar, ingenting om exakt vad det är som försiggår i sänghalmen. Den skrevs för – och lästes av – en bred allmänhet. Bondesverige var inte främmande för mustiga skildringar, men det fanns gränser.

Ett sexuellt laddat samtal mellan Lasse-Maja och en kvinna kan till exempel låta så här:

Hon förundrade sig isynnerhet öfver mina ofta nog invecklade fruntimmersaffärer. Jag svarade: att man ej alltid fick skjuta, fastän hanen var spänd, och för att vara säker, är det ej ovanligt, att en Jägare nyttjar varhake! Hustrun svarade: att det fanns så ystra hästar, att de ibland sleto af grimmskaftet och då är det ej ägarens fel om hästen gör skada! (s. 190)

En ”varhake” är ett slags gevärssäkring, så en modern översättning av Lasse-Majas replik skulle kunna vara något i stil med: ”Man kan ju inte alltid få ligga bara för att man vill, och jag brukar se till att hålla kuken i styr.” Och hustrun svarar: ”Jamen ibland är man kåt bortom all kontroll, och då kan du inte hjälpa vad din kuk gör.” Ungefär så. (Hustruns resonemang om en otyglad sexualitet som så att säga löper amok och frikänner från ansvar kan tyckas provocerande, men var standard i samtiden.)

Meningsutbytet utgör en flirt, ett slags verbalt förspel, och senare ligger de med varandra. Lasse-Maja jämför situationen med en tidigare, då hen delade säng med sin dåvarande fästmans syster men inte vågade förföra henne, och säger att det minsann är annorlunda den här gången. Men när det kommer till själva sexet är självbiografin minst sagt kortfattad:

Sedan vi ätit om qvällen, inbjöd mig hustrun uti sin sängkammare, emedan vi bägge voro fruntimmer. Förhållandet var ock högst olika mot den tiden, då jag agerade Svägerska. (s. 191)

Så är det med det. Att Lasse-Maja blir inbjuden till sängkammaren och att situationen är ”olika” den som tidigare uppstått med svägerskan, är så tydligt som det någonsin blir hos Lasse-Maja.

Avsaknaden av detaljer får vi nog tänka oss som en konstpaus. Självbiografin är skriven i en muntlig tradition, och för det mesta lästes den antagligen högt. De flesta svenskar – även fattiga – kunde läsa vid den här tiden, men inte mer än hjälpligt. Att sitta för sig själv och läsa romaner, det var något som gjordes i högre samhällsskikt. Lasse-Majas publik levde i storhushåll. I en och samma stuga trängdes husbondfolk, pigor, drängar, ungar och en eller annan gammal släkting. Läsning var något som kunde ske efter arbetsdagens slut, men som förstås krävde ljus. Av rent praktiska skäl begränsades det alltså, som till exempel litteratursociologen Lars Furuland påpekat, till högläsning vid en gemensam ljuskälla.

Vi kan anta att de läste en anekdot i taget – det är så självbiografin är skriven. En scen på omkring en halv sida, mycket knapp miljöteckning, snabba repliker och en dråplig upplösning. Vi kan också anta att de flesta sällskap lämnade läsningen åt den som var bäst lämpad. Dels förstås någon som kunde läsa någorlunda flytande, dels – och kanske framför allt – någon som kunde berätta. Som alla ljudboksälskare vet spelar berättaren roll. Den som läste kände nog sin publik, visste vad de skulle tycka var roligt och inte. Kanske – beroende på sammanhanget och läsaren – lade läsaren till och drog ifrån ibland? Det är svårt att veta. Efter varje anekdot kan vi hur som helst anta att uppläsaren gjorde en konstpaus, och att den pausen fylldes i av publiken. Lyssnarna skrattar, kommenterar, fnissar tillsammans. Någon stöter en armbåge i sidan på en annan. Någon fnyser. Andra utväxlar menande ögonkast.

Det är i de där konstpauserna som vi hittar Lasse-Majas sexskildringar. Men konstpauser är svåra att tolka – särskilt två hundra år senare. När det kommer till Lasse-Majas sex med kvinnor är forskare och nutida läsare ense. Även om sexet inte uttrycks med så många ord är det ingen som förnekat att Lasse-Maja låg runt. Lasse-Majas relationer med män däremot, går det att ha delade meningar om. Delvis beror det på vad som inom forskning brukar kalla cis- och heteronormativa perspektiv. I det här fallet innebär det för det första att Lasse-Maja ses som en man, och för det andra att tills motsatsen bevisats anses alla människor straighta. För att en man och en kvinna ska uppfattas som älskande krävs inte så mycket. För att någon ska anses ha haft en samkönad relation ställer vi däremot upp nästan löjligt stora beviskrav.

Scenerna där män respektive kvinnor attraheras av Lasse-Maja liknar varandra, men det finns en viktig skillnad. När Lasse-Maja är med kvinnor låter hen läsaren själv fylla i fortsättningen. Tillsammans med män, däremot, lämnar Lasse-Maja inte fortsättningen öppen. I stället betonar hen, gång efter annan, att hen omöjligen kan fortsätta på det sätt som männen förväntar sig.

I scenen ovan klargör Lasse-Maja redan från början att hen inte kommer att kunna gå hela vägen med kunden. Värdinnan på stället har tidigt låtit Lasse-Maja veta att ”där var något att förtjäna” men att hon senare ska ”laga så att någon af flickorna kunde uppfylla min plats” (s. 177). När det visar sig att de andra är upptagna blir Lasse-Maja först orolig, men lugnas av värdinnan. Hon ska själv hjälpa Lasse-Maja ”ur klämman” när det är dags att ligga med kunden:

Då jag kom ut var Wärdinnan tillreds att uppfylla sitt löfte, emedan mitt biträde var alldeles odugligt. Mitt qvarter togs i stället i fruns säng, där jag sof ända till morgonen, då hon inkom och hvisade mig tvänne 3 R:dr Bancosedlar, hvilka Inspektoren gifvit henne. Hon var verkligen så artig att vilja dela med mig; härtill nekade jag, emedan den som gjort gagnet borde hafva betalningen. (s. 177.)

När det kommer till slutförandet av affären kan Lasse-Maja själv alltså inte hjälpa till – hens ”biträde” är ”alldeles odugligt”. Den som ”gjort gagnet” – det vill säga genomfört samlaget – är den som ska ha betalt, och Lasse-Maja vill inte ta emot några pengar.

Även här kan vi tänka oss att den muntliga berättaren gör en konstpaus, men det är inte så enkelt att veta vad den samtida publiken läste in i den. Vad betyder det att vara alldeles oduglig till fortsättningen på kyssar, klappar och smekningar?

Just den här sortens uttalanden gör Lasse-Maja hela tiden tillsammans med män. En annan sexköpare kysser Lasse-Maja och begär att hen ska dela hans säng, men då låtsas hen råka släcka ljuset – och full som mannen är somnar han (s. 34). När en fästman köper hen örhängen heter det att han ”uppoffrade sina skänker åt ett onyttigt föremål” (s. 10). En annan friare försörjer Lasse-Maja ”utan att hans hjärta fick någon lindring” (s. 70) och ytterligare en fästman tillönskas ”en annorlunda beskaffad flicka än jag är” (s. 187). Lasse-Maja har mängder av tillbedjare, men alla ”afvistes med en skämtsam anständighet” (s. 69).

Ofta har de där uttalandena tolkats som att Lasse-Maja inte ligger med män, punkt slut. Men det är att göra det väl enkelt för sig. Vad Lasse-Maja verkligen gjorde kan vi inte veta, men vi kan försöka förstå vad hen försökte säga. Och vad hens samtida hörde.

Hur kan vi tolka Lasse-Majas uttalanden om att hen är ”oduglig” till att ligga med män? Det går att tänka sig tre olika teorier: Att sexet är osexigt, att sexet är oacceptabelt, eller att sexet är otänkbart.

Första teorin: Sexet är osexigt. Den här tolkningen innebär att Lasse-Maja helt enkelt var ointresserad av att ligga med män. Problemet med den teorin är att Lasse-Maja hade så många kärleksrelationer med karlar. Hen har flera fästmän, och ännu fler tillbedjare, för att inte tala om sexkunder. Scenerna må sluta med att Lasse-Maja är ett ”odugligt biträde”, men innan dess verkar hen vara helt och hållet duglig till hångel.

Och om någon undrar om inte Lasse-Maja bara hånglade med karlar för att kunna sno dem på pengar, så är svaret nej. Ibland – absolut. Alltid? Nix. Som i scenen jag började med, en av de perioder då hen lever som fästmö. Det verkar ha varit en trevlig tid, Lasse-Maja har det gott ställt och känner sig trygg ända tills hen ligger bakfull och drar sig i sängen en dag. Lasse-Maja råkar sparka av sig täcket så att hens blivande svärmor ser ”något ovanligt hos mig hvilket ej passade en fästmö” (s. 187). Lasse-Maja flyr, men tar inte med sig någonting. I stället anmärker Lasse-Maja särskilt att hen inte gjort någon ekonomisk vinst på relationen, utan tvärtom gjort av med betydande summor. Men det gör alls ingenting. Mannen var trevlig, och Lasse-Maja hade det bra. Pengar går alltid att skaffa igen.

Samtidigt är sex sällan frikopplat från maktrelationer i Lasse-Majas självbiografi. Det är ett betalningsmedel: för kontanter, för husrum, för beskydd. Det gäller både relationerna med män och med kvinnor. Den kvinna – i verkligheten 36 år gammal men enligt Lasse-Maja en gumma, ”öfver 50 år, tandlös och snusig” – som Lasse-Maja inte vill ligga med, svarar med att hämta länsman (s. 169). Den piga som Lasse-Maja behöver övertala om tystnad begär genast att få känna på hens lösbröst. Den före detta flickvän som erbjuder husrum visar upp Lasse-Majas kropp för den gemensamma hyresvärdinnan, som försöker att ”till och med naturligen öfvertyga sig om verkligheten” (s. 146). Det tafsas, tittas och övertalas. De sexuella relationer Lasse-Maja beskriver ingår i samma system av tvång och fördelar som allting annat hen ägnar sig åt. Det går att ligga med någon för att det är skönt och roligt, men lika gärna för att få en sovplats eller hjälp att hålla sig undan polisen. Det ena utesluter inte det andra.

Lasse-Maja beskriver visserligen situationer då hen lockar män med sex för att kunna råna dem, men åter andra situationer då hen inte har något alls att vinna på det hela. Inget att vinna förutom ett hångel, förstås.

Däremot kan ju Lasse-Maja ha gillat att hångla med män, men samtidigt inte velat ligga med dem. Den gränsen, mellan hångel och sex, för oss till nästa teori.

Andra teorin: Sexet är oacceptabelt. I den här tolkningen behöver vi inte bekymra oss om vem Lasse-Maja attraherades av, eftersom vi tänker oss att hen levde i ett samhälle där sex med en man skulle vara så oacceptabelt att hen undvek det. Eller åtminstone inte berättade om det i sin självbiografi.

Att normer kring sex spelar in i vad Lasse-Maja kunde (eller ville) berätta om i självbiografin är utan tvekan viktigt. Det gick inte att trycka vad som helst, och inte heller att prata om vad som helst.

Men frågan är om folk brydde sig så mycket. Historikern Jonas Liliequist menar att det tidigmoderna Sveriges hållning till manligt samkönat sex präglades av tystnad. Jens Rydström – även han historiker – har beskrivit det tidiga 1900-talet som en vändpunkt. Det var under åren 1900–1910 som myndigheterna på bred front började intressera sig för män som hade sex med män, alltså långt efter att Lasse-Maja var död.

När Lasse-Maja levde var samkönat sex inte ens olagligt. Ofta sägs det att homosexualitet avkriminaliserades 1944 i Sverige, men den lag som togs bort då var faktiskt inte mer än åttio år gammal. Det var först 1864 som den svenska lagen förbjöd ”otukt som emot naturen är”. Då hade Lasse-Maja redan varit död i nästan tjugo år.

Det hade varit förbjudet däremot. Mellan 1608 och 1734 fanns ett tillägg i lagen om vissa brott som skulle dömas efter Bibeln. Ett av dessa brott var sex mellan män: ”Tu skalt icke liggia när Drängar såsom när enne qwinno, Ty thet är een styggelse. Och the skola bådhen dödhen döö, theras blodh ware öfwer them.”

Men det lagtillägget var alltså ett minne blott när Lasse-Maja levde. År 1734 – drygt femtio år innan Lasse-Maja föddes – infördes nämligen en helt ny lag för hela riket. När den skulle skrivas diskuterades de sodomitiska synderna. Begreppet sodomi var brett och kunde innefatta alla möjliga sexuella praktiker som ansågs fel, egentligen allt sex som inte syftade till att det skulle födas barn inom ett äktenskap. I lagdiskussionerna nämndes bland annat sex mellan män som en av de sodomitiska synderna, men det kom aldrig att tas med i lagen. Den enda sodomitiska synden som finns med i 1734 års lag är tidelag, det vill säga sex med djur. Att djur våldtogs var nämligen ett problem i Sverige, det var alla överens om. Lagstiftarna tyckte att brottet var så allvarligt att det skulle finnas med i lagen, och folket verkar ha tyckt att det var tillräckligt allvarligt för att de skulle ange varandra. Under 1600- och 1700-talen avrättades över 600 svenskar för att ha våldtagit djur (och då bodde det färre än två miljoner människor i landet). Även efter att myndigheterna börjat intressera sig för samkönat sex, kring sekelskiftet 1900, var det betydligt vanligare att människor åtalades för tidelag. Över 70 procent av fallen med ”otukt som emot naturen är” efter 1864 års lagstiftning gällde sex med djur, har Jens Rydström påpekat.

Sex mellan män verkar svenskarna däremot inte ha bekymrat sig så mycket över. I 1734 års lag nämns det inte alls. Det betyder inte att överheten gillade det, förstås, men de tyckte inte att det skulle finnas ett förbud i lagen. Skulle sådant förekomma kunde det straffas ändå, tyckte lagstiftarna, genom tidelagsförbudet.

I praktiken kom det att ske väldigt sällan. Faktiskt så sällan att det är svårt att tänka sig att vanliga människor alls visste att det vi skulle kalla samkönat sex var straffbart. Liliequist har gått igenom omkring 1500 rättsfall från 1638–1778, där människor anklagats för sodomi. Bara ett tjugotal av dem rör sex mellan män. Som författaren Kalle Holmqvist har påpekat i en reportagebok om ett kärlekspar som åtalades på 1890-talet, rörde det sig dessutom nästan uteslutande om våldtäkter. Det var när män gav sig på barn eller våldtog varandra som de blev åtalade. Bara tre av de fall Liliequist identifierat berör frivilligt sex mellan vuxna. Tre fall av 1500 sodomi-åtal, under en period av nästan hundra år. Anklagelserna haglade inte direkt.

Exakt vad det betydde att lagen på Lasse-Majas tid inte förbjöd samkönat sex har diskuterats. Enligt Jonas Liliequist berodde det på att överheten ville lägga locket på. Bäst att inte säga något, så får ingen några idéer. Historikern Eva Österberg har i stället föreslagit att det fanns en ganska pragmatisk syn på det hela. Om sodomin inte kunde resultera i barn var det ingen som brydde sig särskilt mycket. Och att cis-män inte kunde bli med barn, det var känt. Beblandningar mellan djur och människor däremot, det ansågs kunna resultera i avkomma – därav oron för tidelag.

Om det är tabu att ligga med en man, sätter du dig i hans knä och hånglar då?

Att lagstiftarna var åtminstone lite bekymrade för att män skulle ligga med män (eftersom frågan alls var uppe för diskussion i lagarbetena 1734) behöver ju inte betyda att folk i allmänhet brydde sig. Det skulle stämma in med hångelscenerna i Lasse-Majas självbiografi. För om det är tabu att ligga med en man, sätter du dig i hans knä och hånglar då? Den frågan leder till nästa tolkningsmöjlighet.

Tredje teorin: Sexet är otänkbart. Kanske kunde Lasse-Maja prata frispråkigt om sina hångel eftersom ingen ens kunde föreställa sig en fortsättning? En möjlig tolkning av Lasse-Majas beskrivning av sig själv som oduglig är att fortsättningen helt enkelt var otänkbar. Inte otänkbar som i att det skulle vara tabubelagt, skamligt eller något som ingen pratade öppet om. Utan otänkbar som i otänkbar. Går inte att tänka sig. Finns inte, har aldrig funnits, kommer aldrig att finnas. Var sex mellan två personer med penis ett så konstigt fenomen att det helt enkelt inte gick att föreställa sig? Det låter kanske som en löjlig fråga. Men den är faktiskt inte så konstig som den verkar.

Men vi måste nog bena upp den här teorin i två. Den första är möjligheten att Lasse-Maja inte kunde tänka sig hur två personer med penis skulle kunna tillfredsställa varandra sexuellt. Att hen var så helt och hållet intresserad av kvinnor att hen inte kunde föreställa sig vad en sexuell handling med en man skulle kunna vara, och aldrig hade träffat någon annan som kunde föreställa sig det heller. Det är förstås möjligt att Lasse-Majas hångelstunder var asexuella, och att varken hen själv eller någon av hens kamrater någonsin slogs av tanken på att de skulle kunna röra vid varandra. De kanske hade väldigt dålig fantasi.

Mer trolig är möjligheten att Lasse-Maja definierade sex på ett annat sätt än vad vi gör idag. För, vad är sex egentligen? Nu blir det lite övertydligt, men det går inte att undvika. Var går gränsen mellan sex och hångel? Grovhångel? Nakenhet? Petting? Penetration? Och i så fall, penetration av vilken kroppsdel?

Det är kanske inte så konstigt om vi inte vet exakt vad Lasse-Maja menade för tvåhundra år sedan. Särskilt inte med tanke på att allt sex i självbiografin markeras med tystnader och konstpauser. Lasse-Maja räknade med att läsaren skulle fatta vad som händer när hen går och lägger sig tillsammans med en kvinna. Det gör vi tvåhundra år senare också, eftersom de situationerna stämmer överens med våra nutida föreställningar om vad folk förr i tiden ägnade sig åt. Men faktum är att vi vet förbluffande lite om hur fattiga svenskar såg på sex när Lasse-Maja levde. Vi vet inte hur folk brukade ligga med varandra, vad de tänkte på när de gjorde det eller vad de räknade som sexuella handlingar.

Tänk om Lasse-Maja helt enkelt definierade sex som en penis i en vagina? Det vore inte alldeles omöjligt – vissa definierar det så idag också. En möjlig tolkning av Lasse-Majas beskrivning av sig själv som oduglig vad gäller sex med män, är att hen definierade sex som något som sker i en situation där det finns både en penis och en vagina. Vad den underförstådda fortsättningen på att kyssas och smekas är, verkar ju för Lasse-Majas del bero på om det finns en vagina med i spelet. Om hånglet sker mellan två personer med penis är den feminina parten – Lasse-Maja alltså – oduglig till fortsättningen, eftersom fortsättningen kräver en vagina. Det som två personer med penis ägnar sig åt är, med den definitionen av ”sex”, inte sex. Och i så fall kan Lasse-Maja ha ägnat sig åt precis vad som helst tillsammans med män, utan att de låg med varandra.