Francisco de Goya (1746-1828) var tapetmakaren som blev Spaniens främste konstnär. Han var hovmålaren som samtidigt spred satiriska skisser på konstmarknaden i Madrid. Döv stora delar av sitt liv, och med en konstnärlig kvarlåtenskap som trotsar all kategorisering. I sina mest kända verk skildrar han ett krigshärjat Spaniens självständighetskamp. Hur lyckades Goya ta sig från Zaragoza till den spanska konstens absoluta topp? Varför var just 1790-talet en så dynamisk tid i hans konstnärskap? Och vad är det som gör hans gestaltningar av det spanska befrielsekriget så drabbande?
Goyas mest ikoniska målning, ”Den 3 maj 1808: arkebuseringen”, är en av de målningar som diskuteras i avsnittet.
Gäst i studion är Juan José Hervias, disputerad vid universitetet i Barcelona och nu verksam som intendent i pedagogik vid Nationalmuseum i Stockholm.
Maoismen var statsideologi i en av 1900-talets värsta diktaturer – och gjorde samtidigt segertåg i vänsterintellektuella kretsar i Europa på 60-talet. Hur gick det till? Vem var Mao Zedong och vad gick hans kommunistiska ideologi ut [...]
Det brukar heta att vi lever i postsanningens tid. Att falska nyheter, filterbubblor och allmän värderelativism alltmer definierar vårt samhälle. Med jämna mellanrum dras "postmodernismen" fram som en bov i dramat.
Sedan 1999 är det förbjudet att köpa sex i Sverige, men tillåtet att sälja. När sexköpslagen trädde i kraft var den unik i världen med att lägga ansvaret hos köparen. Prostitutionens historia har annars allra mest handlat om kvinnan [...]
